Samarbete

En sorgeprocess har många olika faser. Det här materialet kan hjälpa läraren att bearbeta sorgen när ett dödsfall hänt eller när en kris uppstått.

I klassen

När ett dödsfall inträffar är det viktigt att eleverna får vara med och påverka hur minnet av den döda ska ihågkommas. Elevens sittplats eller om inte en sådan finns placera ett bord som är en symbol för aftertanke i sorgeprocessen. På bordet kan en vit duk med personens foto, personlig sak, blommor, duk och ritningar placeras. Att tända ett ljus uttrycker sorg och saknad.

Det hjälper att samtala.  Lärarens uppgift är att få eleverna att konkret uttrycka sin sorg. Det kan vara genom känslor och tankar.

Samtal i klassen

Två dubbeltimmar kan reserveras för samtal och målet är att slutföra samtalet inom den tiden. Det är önskvärt att alla är i rummet under den tiden. För en lärare kan det vara tungt att ha ansvaret själv, samarbete med en annan lärare rekommenderas. Om det finns en kris- eller elevvårdsgrupp i skolan är det fint om de kan var med. Tidtabellen kan bestå av dessa delar; inledning, situationen just nu, reaktion, information och avslutning.

I början berättar man om vad som händer de närmaste timmarna och varför. Det är skäl att poängtera vikten av att tala eftersom det innebär att man förstår vad som skett. Först kan det göra ont att tala men efter en stund känns det lättare.

Samtalsregler

• Man berättar om sina egna tankar, inte andras. Alla kommer överens om att inte berätta för utomstående om klasskompisars tankar, rädslor och känslor.
• Ingen får retas för sina tankar eller reaktioner efteråt. Att gråta och bli arg är tillåtet. Ingen får säga åt en annan vad som är okey.
• Var och en talar utgående från sin egen situation.
• Ingen måste berätta.

Eleverna får berätta om hur, av vem och var de ficka höra om det som skett. Då får man en helhetsbild och undviker missuppfattningar. Under diskussionen kan det framgå om vissa elever berörs mera än andra. Det är viktig information för att förstå möjliga reaktioner senare.

Också läraren berättar vad hon/han vet. Det är viktigt att läraren tar reda på allt om det som hänt och möjliga orsaker. Ibland kan polisen eller en annan utomstående komma och berätta direkt åt eleverna. Eleverna har ett stort behov att veta vad som hänt men ibland undervärderar vuxna detta. Efter en tragisk händelse är ryktesspridningen stor och därför är det nödvändigt att försöka ta reda på det som verkligen skett. Ifall pressen behandlar det inträffade är det bra att tillsammans också bearbeta det som står i tidningar.

Om eleverna har varit ögonvittnen till en dödsolycka måste de få berätta om sina intryck efteråt. Då observationer gås igenom i detalj mister det värsta sin betydelse. Om de inte spontant berättar är det bättre att fråga med direkta frågor. Exempelvis ”Hörde någon honom ropa när bussen körde på honom”? Också elevernas fysiska reaktioner såsom darrningar, illamående och ångest ska man tala om.

När eleverna berättar om sina intryck och reaktioner ska läraren inte säga att det är normalt utan det är bättre att fråga: ”Upplevde någon annan på samma sätt”? Det är bra för eleverna att märka att andra reagera på liknande sätt.

Under reaktionsfasen kan eleverna berätta hur de reagerade när allt hände, hur det kändes efteråt, hur natten gick och hur det känns nu. I samband med detta kan man tala om sorg, saknad, hjälplöshet och ångest. Uppmuntra eleverna att tala om drömmar, rädslor och avsaknad av självbehärskning.

Det har visat sig att tanke- och reaktionsdelen kräver en längre tid. Barn och unga respekterar och är omtänksamma mot varandra. De är vänliga och stöder varandra. Lärarens uppgift är att lyfta fram deras naturliga samvete och de uppmuntras att ta hand om varandra i krissituationer.

I informationsfasen samlar läraren ihop elevernas tankar och betonar att de har gemensamma reaktioner och att det är vanligt att reagera på liknande sätt. Till sist berättar läraren hur människor reagera vid svåra situationer.

Det är viktigt att säga att ingen behöver reagera på ett speciellt sätt för att vara normal. För att förstå reaktioner i efterhand är det bra för eleverna att veta att traumatiska dödsfall kan inverka på minnet och koncentrationen. Tankar om det som hänt kan bli kvar i veckor och månader och att det är ingenting ovanligt.

Det är bra att ge praktiska råd:

• Tala med era föräldrar
• Tala med era vänner
• Besök begravningsplatsen
• Gå till kyrkan
• Ta reda på mera fakta om det som hänt
• Skriv dikter, dagbok
• Gör något tillsammans med er familj

Avslutning

Gör ett sammandrag av det ni behandlat och planera för en ny träff. Klassen kan gemensamt diskutera vad som händer under begravningen. Ibland behövs flera träffar för att behandla det som skett. Sorgen kan behandlas på olika lektioner genom att måla, sjunga och skriva.

Fråga till sist om det är något de ännu funderar över eller är oklart. Eller vad de tyckte om diskussionen. Vanligtvis är lättare att komma tillbaka till skolan när de fått diskutera om det som hänt. Läraren kan uppmuntra eleverna att komma och samtala igen om det känns att det finns behov av det.

Andra uttryckssätt

Att tala är en viktig handling når något traumatiskt skett men framförallt yngre barn behöver andra uttryckssätt.

Böcker kan vara inkörsporten till djupa samtal. Sånger kan hjälpa att lugna ner traumatiska upplevelser. Drama kan hjälpa när det är svårt att uttrycka sig via ord. Att utrycka sin sorg genom konst är också var bra.

Besök på olycksplatsen

Besök på dödsplatsen är också ett sätt att bearbeta en olycka eller brott. Att med egna ögon konfronteras med verkligheten tvingar oss att bemöta och behandla upplevelser. Om klasskamrater tillsammans besöker en olycksplats har man möjlighet att gemensamt ge blommor eller tända ljus vid platsen.

Besök hos den dödes familj

En del elever vill träffa sin kamrats föräldrar. Det kan förorsaka blandade känslor hos föräldrarna. Besöket kan upplevas bra men också göra ont eftersom det påminner om barnet som inte längre finns. För båda parterna är det vanligen bra om kontakten kan fortsätta. Läraren tar på förhand kontakt med föräldrarna och fråga dem om deras åsikt innan besöket.

Lärarens och föräldrarnas kontakt

När en elev dör kan läraren vara osäker på hur aktiva de ska vara med kontakten till föräldrarna.  Många tycker att det bara kan öka föräldrarnas sorg och börda. Andra vet inte vad de ska säga och vänta med att ta kontakt till det känns onaturligt att senare göra det.

Erfarenhet visar att föräldrar uppskattar lärares besök och vill samtala med läraren. Läraren kan visa empati och samtidigt förbereda dem om elevernas deltagande i begravningen. Ett sådant besök är bra att göra några dagar efter dödsfallet.

Till minne av en död

När terminen slutar bör läraren eller rektorn i sitt tal komma ihåg den döda eller en elev kan läsa en dikt. Också födelsedagen och dödsdagen kan vara dagar när man kommer ihåg den döda.

Om en elev har förlorat en förälder ska läraren se till att eleven inte känner sig utanför vid mor- och farsdagen.